Pratade med en kompis igår om hur det tar emot ibland att gå ut o tävla lydnad i vissa samanhang, då det kan förekomma så fruktansvärt mkt skit snack vid sidan av planen, råkar ens hund inte göra 10:or på allt, så är man dåligt förberedd, för nervös, hunden är tränad för dåligt eller nån annan skit, det kan inte bara vara att just den dagen gick det inteså, men nästa gång går det säkert bättre. Ska det inte vara roligt o tävla? man gör det ju med sin hund som älskar så otroligt mkt, ska man inte kunna gå ut o ha trevlig upplevelse oavsett vad man får för poäng, för alla siktar faktiskt inte på SM.

Sen börjar jag bli fruktansvärt på trött att folk lägger sig i att jag gått upp i vikt! Jag är väl medveten om det, och det beror på att under 2012 från slutet på Februari till mitten av September var jag hemifrån 14 timmar om dagen ca 3-4 dar i veckan, jag åkte halv åtta eller halv sex hemifrån på morronen o kom hem halv tio på kvällen, det var jätte jobbigt! men så var det, den tiden jag var hemma spenderades med hundarna, det blev mkt snabb mat, dåliga mat tider och en choklad här o där för att orka med allt (vilket jag bittert får ångra nu i efterhand) men såhär såg livet ut i alldeles för många månader, men det har vänt, livet blir bättre och det är det jag kämpar med nu att jag verkligen kommit från den perioden som var så jobbig, för jag fick ganska mkt skit under den här perioden, att jag inte tog hand om mina hundar, att jag försummade dom och var en dålig matte. MEN VAD SKULLE JAG GÖRA? jag hade en hyra på nästan 4000kr och fick ut 6000kr för att jag pluggade, vilket betyder att jag fick jobba ihop resten av pengarna för att klara mig, och hundarna satt inte ensmna den här tiden, dom var hos mina föräldrar, jag tog ut dom innan jag åkte hemifrån och tog ALLTID en långpromenad på kvällen när jag kome oavsett när jag skulle upp dan efter och alla dagar då jag itne var borta i 14 timmar de spenderades med hundarna! Punkt...

Men nu kan man ju inte låta bli att hacka lite på mig för att jag inte är pinnsmal, för jag kan tydligen inte vara glad o lycklig om jag inte super smal, o visst det svider som fan ibland o det är inte alltid roligt att höra det o jag känner verkligen att jag sjunker av det ibland, men ibland så känner jag att jag växer o blir riktigt jävlig när folk är så jävla taskiga, för måste dom hacka på mig för att dom ska känna sig bättre så varsågod, jag har antagligen ett bättre o mer lyckligt liv än dom, för jag har tre underbara hundar som förgyller mina dagar o pojkvän som iaf säger att han älskar mig för den jag är. Men ner i vikt ska jag oavsett vad folk säger så gör jag det för min skull för att orka mer.

Nu blir det iväg en sväng till klubben o träna lite vovvar innan älsklingen kommer hem.