Jag har varit till veterinären med Kimmie då hon fått feber till och från, och jag har blivit nekad att komma in till veterinären då dom anett att det går över av sig själv, och visst det har det gjort, men att få feber med 1 -5 månaders mellanrum tycker jag ändå är lite för mkt. Men sist när hon fick feber blev hon jätte dålig!! Och jag fick komma in i Torsby (var där med Jippie i vintras när hon var sjuk) och vi tog massa prover och röntgade mage och lungor då jag var jätte rädd att det skulle vara nått allvarligt! Och proverna såg inte bra ut, och veterinären sa att det berodde på tumörer, immunförsvarssjukdom eller återkommande inflamation som man inte visste vad den berode på. Så det var bara att vänta på provsvaren. Och i onsdags när jag skulle iväg och tävla ringde veterinären och sa att det inte var tumörer och att proverna vi skickat iväg egentligen inte visade nånting, men att hon trodde att det avr en immunförsvarssjukdom och att jag skulle komma in igen och ta nya prover för att se hur det såg ut nu, och jag hade turen att få komma in samma dag för jag skulle tävla i torsby på kvällen sen. När vi tog nya prover pratade vi om vad som skule hända om det var en immunförsvars sjukdom, då veterinären sagt på telefon att hon ville behandla Kimmie med kortison livet ut!! PANIK kände jag då... I väntan på provsvaren fick jag åka ner till Torsby och käka lite, och fick även fudnera lite på detta med Kimmie. Och jag kände mig jätte hemsk, men jag ville verkligen inte behandla henne med kortison resten av hennes liv baserat på att veterinären trodde att det var en im.sjukdom och pga att hon får feber typ var tredje månad, jag ville verkligen veta vad som var bäst för henne, att äta medcin resten av livet för att motverka feber i 1-3 dagar var tredje månad kändes lite väl mkt tyckte. Men jag behövde inte fudnera så mkt mer på det för proverna visade INGENTING!! Kimmie var helt frisk, och att dom dåliga proverna varit nått tillfälligt! Så vad Kimmis feber beror på vet vi inte, men jag tror och veterinären tyckte att det lät logiskt oxå, att det antagligen beror på nått hon äter ute som hon inte tål och att hon är lite känslig för sånt då hon är känlslig i magen när det kommer tll foder, ben och hundgodis. Så just nu är hon helt frisk, och får feber igen ska vi behandla henne tillfälligt bara då och se om det hjälper. Men så sjukt skönt att hon var frisk! Jag var så orolig att det skulle vara nått allvarligt med henne, och det känns så skönt att min lilla räserbajs var frisk!!! Men måste säga att jag var väldigt besviken med den här vetrinären ( inte samma super duktiga veterinär som jag hade till Jippie tyvärr ) som tog ut så mkt i förskott, att hon till mig redan i telefon att vi nog skulle behandla Kimmier resten av livet, trots att det berodde på vad dom nya proverna visade, så var hon övertygad om att Kimmie hade en im.sjukdom trots att dom ivägskickade proverna inte visade nått om det. Menmen struntsamma huvudsaken är att Kimmie är frisk och mår bra!

Tävling med Kimmie

Jag tävlade med Kimmie i Torsby i Onsdags och det kändes mkt bättre på planen den här gången! Hon var mkt mer med och hade bättre fokus, så det går sakta men säkert framåt. Men Kimmie var så sprallig och full i bus, så lite missar blev det, men vi jobbar mkt med hennes attityd just nu så några missar kan jag ta, för jag vill att hon ska vara sig själv och verkligen visa upp sin härliga galna sida som jag ser när vi tränar, fast lite mer ihoppackad, för hon har så super härlig attityd min lilla skrutt!! Nu ska va pausa lite från tävlande fram till September tänkte jag, så vi hinner jobba på andra saker oxå.

Tävling med Jessie

Eftersom Kimmier var sjuk till tävlingen 1 Juli i Åmål så bestämde jag mig för att starta Jessie istället i klass 3, och det gick bra, jag är nöjd med hennes prestation, hon ligger på ett snitt på 8:a i fotgåendet, vilket jag är så sjukt nöjd med!!! Men vi har en del att jobba med om vi ska hålla oss på dom poängen i eliten. Hon nollade tyvärr hoppapport, men vi har haft lite strul med det på träning så det var ignet som försvånade mig. MEN nått som verkligen förvånade mig var att Jessie sprang rakt igenom hela rutan och när jag sa stå hamande hon utanför rutbanden, inte dom närmast mig utan dom längst bort, och jag var så chockade att jag först inte visste vad jag skulle göra    men jag kom på mig själv och fick henne att komma in i rutan. Sen hade hon ett toppen tempo på metallapporten, och jag tror det här är första tävlingen där Jessie inte fått kommentarerna "bättre tempo önskas" , men vittringen måste jag tänka om lite med, jag har tränat lite för mkt på själva nosarbetet och att hon inte ska "smaka" på dom andra pinnarna, och det sättet jag tränat på gjorde att gjorde ett ganska stort sökarbete runt pinnarna innan hon började leta bland pinnarna, men hon smakade inte på nån annan pinne iaf! Fjärren går oxå framåt, tror vi fick en 8:a på den, hon har velat röra sig framåt i skiftet sitt till stå ganska mkt, men vi fick ett dk istället från ligg till stå, men träningen ger resultat!

Jag är väldigt nöjd med hur Jessie utvecklats den senaste tiden, hon har blivit jätte härlig att jobba med och jag hoppas hoppas verkligen att det ska hålla i sig, så tanken är att vi ska träna in eliten i ett lungt tempo för att inte pressa henne, så vi får se när vi debuterar i eliten.

Det blev ett långt inlägg idag