Helt ärligt så kan man undra vart världen är på väg, när jag jobbar har jag headset och lyssnar på radio (det vill säga när jag är ensam på jobbet) och har hört en reklem som får mig att tappa hakan! Nu kan man prenumerera på toapapper, tvål, tandkräm m.m alltså helt ärligt och man kan köpa färdigbeställda matkassar via drive in, är det vad världen har blivit, vi behöver inte ens gå ut för att köpa toapapper, vi behöver inte kliva ur bilen för att köpa mat! Visst det sparar jätte mkt tid och allt det där MEN ÄNDÅ! Man behöver ALDRIG mer kliva utanför dörren om man inte vill, man kan ju beställa färdiga matkassar hem till dörren och nu tydligen hygien artiklar, så varför gå ut? kläder/möbler/inredning kan man ju också få hemkört så varför gå ut igen.... Du kan leva ett helt liv utan att ens behöva gå utanför din egen dörr, det känns hemskt tycker jag, vart är vi om 10 år? Det kan man fråga sig.

Den gamla hederliga svärburken känner säkert alla igen eller kan säkert räkna ut avd den handlar, om du själv eller dina barn svär så får man lägga en bestämd summa pengar i "svärburken" allt från 1kr och uppåt och när man fyllt den burken så gör man något roligt med familjen (en variant av det, sen finns det ju olika såklart) men nu finns det någor som heter "mobil burken" och det är att om man använder sin mobil i ett opassande sammanhang, som tex under familjemiddagen eller när man ska leka med sina barn så får man också betala en straff avgift till mobil burken. Och det här tycker jag också är helt sjukt! Det har cirkulerat ett inlägg på facebook om en mamma som är på nån form av träning med sitt barn och flera av de andra föräldrarna sitter med mobilen istället för att titta på sina barn, där ganska många av barnen faktiskt kräver sina föräldrars uppmärksamhet och vill att de ska titta på dem, men dom har bara ögonen i sin mobil, ska det va så? barnen är bara små en kort sväng, är facebook eller liknande så viktigt att det är värt att missa stora delar av dina barns uppväxt? Nej det tror jag inte.. Och finns det nått värre än (då för mig som inte har barn) när man är på fest eller krogen och personerna du umgås emd twittrar/facebookar/instagrammar m.m NEJ det är så jävla osocialt, lev i stunden istället för att skriva om den på fb! var där in real action istället för att låta alla dina vänenr på fb veta om att du är där, berätta hellre när du kommer hem om vilken awesome kväll du hade, för du var där HELA DU!

Misstänkt mordbrand i Edsvalla

En villa i Edsvalla brann inatt ner till grunden. Polis och räddningstjänst larmades vid 02:30-tiden men väl framme kunde de bara konstatera att villan var helt övertänd.  Ingen person ska ha funnits i huset. Eftersläckningsarbetet kommer att pågå hela dagen och polisen har misstankar om att branden kan ha varit anlagd och rubricerar det därför som misstänkt mordbrand.

Ja vad ska man säga om det här, det var min mormors hus dom brände ner, där jag växt upp (eller iaf bott där tills jag var 8år) jag och min mamma bodde där tills jag var 8år och hon fick en egen lägenhet och det är bara borta nu. Min mormor bodde inte i huset när det här hände, hon låg på sjukhus under vintern/tidig vår för att hon brutit foten, så när hon kom hem från sjukhuset fick hon bo i en lägenhet i Edsvalla då hennes hus är väldigt gammalmodigt och har ganska höga trösklar som hon inte kan ta sig över med rullatorn, så hon fick då flytta, men hon ville inte göra sig av med huset så det har stått där med alla hennes saker i förutom dom hon hade hos sig i sin ette, så allt hon ägde fick ju inte plats där, och vi gjorde så för att hon hopapdes kunan flytta tillbaka dit eller renoverar upp det. Men nu är det helt borta och det som för hennes del svider mest är alla minnen och alla värdesaker, hon hade en son som gick bort när han var mellan 6-8 år i leukemi och bilderna på honom får hon aldrig tillbaka, hennes man (min morfar) bilder och minnen av honom borta och vilken tomhets känsla det måste vara för henne, visst det var tur eller slumpen att hon inte bodde där, och man ska vara glad att hon faktiskt lever men den tanken tror jag inte cirkulerar i hennes huvud när hon insåg att hon förlorat allt....

Oj vilket dystert inlägg det var idag, emn såna ska man ha ibland också, men det flyter på med små brudarna, träningen går bra och på lördag ska jag iväg och köra sök med Jippie, det ska faktiskt bli väldigt roligt!!   

Skriver lite olika delar idag, då jag inte har haft tid att blogga på ett tag   

BARNVAKT

Ja tänk jag har varit barnvakt, åt min systerdotter (eller rättare sagt åt min styvsysters dotter) Joanna och vi tog en tur till leklandet och jag vet inte vem av mig och Joanna som blev mest taggad när vi kom dit!! Men jag vet att jag tröttnade först om man inte räknar med Simon   men det var en bra dag iaf och leklandet är nått jag kan rekomendera!!!!!!! Annars gjorde vi inte jätte mkt, hon var med ut med hundarna på promenad och sen ville hon bada och efter det skulle hon ha kvällsmat, MEN hade jag varit smart så hade hon fått äta innan hon skulle bada, för det slutade med att hon hade sylt i hela ansiktet sötisen.

TÄVLAT

Jag och Jessie har tävlat och vi klämde till med ett 1:a pris i lkl 1   Omg va stolt jag är över min lilla plutt!!! Men mina planer att lägga lydnade åt sidan har inte ändrats pga första priset utan nu satsar vi järnet på freestylen ett tag så får vi se hur det ser ut med lydnaden till våren, men det går framåt med freestylen hon svarar jätte bra på det, så det känns väldigt roligt att gå ut och träna med Jessie igen.

Vi tävlade KM idag också, vet tyvärr inte hur många poäng vi fick eller vem som vann eftersom jag var tvungen att åka och jobba, men Jessie gick suoer bra idag också, dock en nolla på apporten men utöver var hon klockren och känslan var AWESOME! H´Jag blir impad avrje gång jag går in på planen att hon har sånt fokua och att ingenting bekommer henne, vart har det kommit ifrån liksom?! Menmen blir varm i hjärtat över min lilla skrutt ändå och sen hennes lite sirpas sega framsteg    

Jippie valde jag att inte starta idag på KM pga att jag tävlade lydnad förra helgen med henne då också och det gick inte alls så bra, foten gick helt okej iaf, hon avr tyst och hade ett normalt tempo FAKTISKT utan skall och andra ljud och inge annat fusk för den delen heller, men sen efter Z så bara barka det, det var nya hyss på varje moment och jag kände att jag bara ville stå och gapa "och undra vart får hon allt ifrån?" hon kan INTE mitten palcering på rutan längre inte på träning och INTE ens med en leksak i mitten så springer hon till mitten utan hon ahr blivit helt låst på konerna och det här är ett nytt problem, hon tjuvstartade på inkallningen och kommer in och sätter sig snett, det ahr hon också kommit på efterhand, på apporterings dirrigeringen skickade jag henne på höger apport och hon som alltid vill ta mitten springer istället och tar vänster apporten (efter att hon sprungit omkull sig själv för hon hade för bråttom vid upptaget) också ett nytt påfund, hon hoppade inte över hindret vid metall apporteringen för apporten rullade VÄLDIGT mkt åt sidan då planen sluttade MEN hon hoppade tillbaka också ett nytt påhitt, hon tjuvade på fjärren och satte sig innan jag ens hunnit säga nått och sen ville hon inte sätta sig alls, och på platsen och på fjärren hade hon aldrig hört talas om ordet "sittupp" såååå wow vilken påhittig hund jag ahr som kan komma på så mkt nya hyss på en tävling, så vi får se hur det blir med den sista lydnads tävlingen för iår om jag ska vara ärlig, det är en i November i Örebro som jag funderar på att tävla istället för kristinehamn då jag känner att den kommer alldelles för tätt egentligen för att hinna träna på alla Jippies nya ideer, men men jag får fundera lite. Freestylen flyter på med Jippie också för den delen, känner att hon ska få en paus i lydnaden och göra någo helt nytt så hon kanske kan lägga fokus på nått annat än att tänka ut massa hyss     

Måste bara lägga upp den här bilden dom är såååå SÖTA       

Idag känns det som att jag ska ge upp! Efter dom här två kommande lydnadstävlingarna med Jessie så tror jag faktiskt att jag ska ge upp, det är med gråten i halsen jag skriver det här, jag är inte den som ger upp när det gäller mina hundar det tror jag min första hund Lina är ett ganska bra exempel på, men nu orkar jag inte mer, idag kom bakslaget med Jessie som jag hoppades inte skulle komma, men nu kom det, hon var helt omotiverad, slö, ofokuserad men jag tror att det bara var en engångs grej och att det går säkert bättre imorron MEN hundträningen med Jessie har tagit så hårt på mig, det har varit perioder som jag valt att inte gå ut och träna för då måste jag ju träna med Jessie, men det har ju som sagt vänt väldigt drastisgt men det är så sjukt vad jobb jag har lagt ner på henne, så mkt jobb, motivation och engagemang att det toppar allt engagemang på de andra, jag har lagt ner så mkt tankekraft på allt med henne för att få henne att fixa olika saker, visst jag har fått sjukt mkt nya erfarenheter MEN jag orkar inte, jag kan inte mer nu, att lägga ner mig och engagera mig på VARJE träningspass med till 110% och det jag får tillbaks av henne är kanske 60% och på inkallningen 40% det är ingenting hittills jag har hittat som får henne att gå igång till 100% inte ens agility tycker hon är särskilt kul. Så där är det stopp och tack o hej för mig tror jag, det har påverkat min träning med Jippie eftersom att jag inte velat gå ut o träna (innan det började lossna med Jessie) och om jag gick ut o tränade med Jippie va jag tvungen att träna med Jessie och då var det bättre att strunta i det, men nu har jag ju kommit igång ordentligt men det börjar dippa med Jessie igen och det ska inte påverka Jippies träning igen så jag slutar hellre med lydnaden med Jessie, jag skulle lyssnat på mig själv för två år sen och gett upp redan då, men nej jag kan inte ge mig allt är möjligt, men nu är det färdigt och vad jag ska göra med Jessie vet jag inte, hon få gå här tills jag kommer på vad jag orkar göra med henne, jag ska spåra med henne iaf och fortsätta med rapporten sen KANSKE det blir freestyle på hobbynivå inget seriöst, där jag känner att jag är nu kommer jag inte göra något seriöst med henne, ingen press att vi ska ut o tävla inga uppvisningar ingenting!! Vi ska bara göra saker för hennes aktivering och för att det ska vara kul och that's it...

Första trean jag hade, Känns som att det var lite mindre bekymmer där

Andra trean, kom ett litet monster där som satte mattes fantasi i brand, men jag har lärt mig SJUKT MKT nya grejjer

Och nu har jag bara två små hjärtan     

Och jag ska lösa det här!! Kan jag inte tävla lydnad med Jessie so be it då får vi göra nått annat bara för att lydnad är min favorit sport behöver det inte vara hennes, så vi gör nått annat..

Allt för Jippie och Jessie   

Jisses vilken mardröm jag hade, jag väckte Simon imorse 5.40 och sa att jag hade haft värsta mardrömmen och att han va tvungen att hålla om mig, men när jag sen gick upp och tänkte på vad jag egentligen drömt så var det inte så läskigt som det kändes när jag vaknade första gången.

Jag drömde att jag hade varit och kört sök med sökgänget och att jag och Simon skulle gå tillbaks till klubbstugan lite tidigare än dom andra, men klubbstugan låg mitt i skogen och det avr inte ens en väg fram till stugan, utan den stod mitt i skogen, mitt i blåbärsriset och av nån konstig anledning hängde nyckeln till stugan i en gran ca 30 meter från stugan och när vi var påväg mot stugan står det en stor varg längre bort och tittar på oss och vi måste gå och hämta nyckeln i granen för att ta oss in. Vi får tag på nyckeln och kommer in i stugan, men då går det inte att låsa dörren från insidan så vi måste hålla i dörrhandtaget för vargen hoppar på handtaget och försöker ta sig in!! PANIK!! Sen springer den bara därifrån för då kommer resten av sökgänget tillbaks, men när dom står där ute kommer den tillbaks och springer runt dom, men försvinner igen, men kommer sedan tillbaks och springer ett par varv till och sen vaknar jag och har jordens puls och känner mig hur uppstressad som helst! Det är en av mina värsta fasor att bli jagad av en varg och jag har nog listat ut varför det sitter så hårt i mig, när jag var liten bodde vi i ett hus som var sista huset på en gata och låg då alltså längst in vid en vändplan eftersom vägen tog slut där, min mamma och mormor var väldigt överbeskyddande och för att förhindra att jag skuylle springa ner till vändplanen själv eftersom huset låg på en liten upphöjning och det avr svårt att se ner på gatan, så sa dom att går du enr dit själv kommer det en varg eller en björn och tar dig istället för att som normala människor säga att gå inte ner dit för du kan bli påkörd, så skrämmer dom mig att jag kan inte vara där själv, för ett litet barn är lätt för en varg eller björn att ta. SÅ kanske inte så konstigt att man är livrädd för såna saker när man växt upp det tills jag är 7 iaf och vi flyttade därifrån, men att höra det i 7 år sätter nog sina spår..... Så tänk på vad du skrämmer dina barn för..

Sen har jag varit super duktig och skött mig! Jag sa att jag skulle ut o spåra i Fredags och jag gjorde det!!

Det gick inte alls bra med Jippie, hon tar ju spåret och börjar gå det, sen är det som att hon kommer på sig själv "nej jag kan inte tänka själv" och blir osäker och vet inte vart hon ska ta vägen och vill inte vara med, och om jag bara står kommer hon och lägger sig hos mig, så jag hjälper henne tillbaks på rätt spår och hon sätter igång igen och spårar en bit och sedan börjar proseduren om igen, så med henne måste jag göra jätte lätta typ godis spår så att hon ska lära sig att man "får" spåra.

Jessie däremot gjorde matte världens jätte tabbe med, jag har spårat med Jessie förut och resultatet jag fått då är att hon tröttnar, går o gör nått annat bara skter i det, så i fredags tänkte jag ha bra framförhållning och lägga lite godis i spåret för att hon ska få lite belöning under vägen ALDRIG MER! säger jag, Jessie gick som dammsugare och sprang första biten av spåret, tvärnitar, tvärvänder, kastar i sig godiset, fortsätter med högt tempo, tvärnitar kastar i sig godiset och sen avr godis jakten igång, då avr hon ite ute och spårade längre då letade hon bara efter godis, så det gick sådär, men spår nr: 2 gick mkt bättre! Då fanns det inge godis i spåret och hon gick det jätte fint, föll ur det 3 ggr men hittade tillbaks av sig själv och det avr med jämt nån meter hon föll ur och hon tog sig till slutet rakt på bara! Så det kändes jätte bra   Men jag är värsta rookien när det kommer till spår och då får man göra lite rookie misstag, men jag lär mig och gör inte om samma misstag två gånger så nästa gång lär jag mig säkert nått nytt, men det här är nått jag kommer att fortsätta göra med Jessie och på en liten hobby nivå med Jippie. Men nu är det dags att gå ut o träna, det är ju tävling till helgen och jag har inte tränat någon lydnad alls på 1 vecka med nån av hundarna.

Så då var debuten med Jessie gjord, vi fick 120 poäng och ja jag vet inte vad jag ska säga egentilgen, men jag ska plocka fram det positiv från tävlingen iaf. 

Hon låg platsen!! Utan problem, tandvisningen gick som ett smäck den med, hon satt i fotposition hela tiden.

Hon hade ett otroligt fokus in på planen, min största fasa med Jessie för att gå ut och tävla är att hon ska tappa allt som heter tempo, fokus och motivation samt att hon ska vara fruktansvärt känslig för störning MEN hon hade bra tempo, fokuset och motivationen finns det ABSOLUT inget att anmärka på, där har vi gjort ett rejält stort framsteg, det fanns ingenting som kunde störe henne på planen, så det måste jag vara nöjd med för det är där hon har brustit hela tiden och nu äntligen satt det!!!   

Sen blev det en hel del missar på de andra momenten, vad hon gjorde på foten kan man ju fundera över, hon bytte sida helt plötsligt, och hoppade upp o nafsade mig armen.

Hon nollade läggandet pga av tjuvstart, att hon la sig innan mitt kommando.

Inkallningen hade hon dåligt tempo och satte sig inte i f.position vid avslut.

Nollade ställandet för hon la sig.

Spottade ut apporten efter tre sek

Hoppade på mig vid avslut på hopp över hinder.

Så det finns VÄLDIGT mkt att jobba på kände jag helt plötsligt, jag som tycker att träningen har gått så sjuukt bra på slutet, men men shit happens, hon har iaf växt i andra saker förutom momentläran, hennes vardagslydnad har ju lossnat tillslut, vilket är det som är viktigast i slutändan.

Har fått lite nya ideer med Jippie för att se om det kan göra att lossnar och inte ger 120% HELA TIDEN, vi ska bara träna ett moment om dagen och göra det flera ggr. Testade det idag med vittringen och min "korg ide" med vittringen, jag har proat och lägga vittrings pinnarna i små korgar istället för på backen, så jag köpte 7 st och testade, och det gick KANONERS!! Hon sansade sig tillslut och tog det lugnare när hon jobbade, nu letade hon verkligen efter pinnen så den varianten kanske funkar på henne.

Ska ta en paus från 1:an träningen med Jessie, hon krånglade med läggande/ställande/ apportering förut, så nu struntar vi i det, jag ska prova det till helgen eller i början på veckan och sen får vi gå ut och chansa i Åmål den 29/9, men jag började lära in vittring på Jessie idag, och det gick KANON bra!!! HOn går ut och jobbar, plockar pinnen och kommer mot mig, problemet blir att hon inte vill sätta sig i f.pos med pinnen i munnen, men på fjärde försöket då jäklar fick jag till det, så vi ska fortsätta jobba med vittringen och mkt lek o bara ha kul istället för det vi ska tävla i   Living on the edge.. Haha.. Och suget att börja med spåret fortsätter hålla i sig, så på Fredag ska jag ut och prova med Jessie och se vad jag tycker.

Lite bilder från tävlingen

Foto: Elin Lorenz

Foto: Elin Lorenz

Foto: Elin Lorenz

Ja tänk om man kunde bete sig en enda gång på krogen, men nej det misslyckas konstant   Fast det började på bussen den här gången, vi skulle gå av på torget och när bussen står i stoppljusen på typ östra torggatan, hoppas jag upp och ställer mig utgången och undrar varfö inte dörrarna öppnas! Och Elins enda kommentar än, "måste du skämma ut mig hela tiden" MEN HALLÅ hur skulle jag veta det??  Sen inne på krogen, var det jordens fuling som va såå efterhängsen att jag tillslut tröttnade och stod väldigt nära och pekade med HELA handen och sa att om man inte går härifrån o låter oss vara ifred så skulle han få en smäll så huvvet snurra runt på honom!    HAHA Jag undrar vart jag får allt ifrån?! Men toppen kväll iaf och jag gillade musiken på Jaguar bättr än Tempel iaf, hejja schlagerbaren! 

Så kort om hundarna:
Jippie: Tar ett steg bakåt i rapporten, ingen uppbindningsplats för hennes del då hon gärna vill springa tillbaks dit när jag förflyttar mig och det får inte bli ett mönster.

Tar en veckas paus i lydnaden då hon är fööör pigg/uppe i varv/hetsig what ever så annna träning för hennes del, så känner mig inte laddad inför åmål den 29/9 menmen she's my precious.

Jessie, det flyter på som skrutt, (OMG när hände det liksom?) Funkar jätte bra, i lydnaden och rapporten, ska börja med spår också tror jag, jag börjar känna suget emr och mer så vi får se om jag "vill" ta tag i det, men jag känner mig super laddad inför Filipstad på Söndag iaf!!!    Då är det dags för Jessies debut!!

Men nu blir det sängen... Imorron är det en ny dag med NYA möjlighter 

Jag har shoppat!!! Vi var på outlet på Örsholmen och jag fick köpa lite kläder, o gud va härligt det kändes allt kostade 40kr, utom märkes kläderna de kostade 80 kr, men jag fick väldigt mkt grejjer för ingen summa alls, ex två par tränings byxor till mig och Simon, dom va mörkgröna, och det kändes jätte härligt, nu när Ullared känns väldigt långt borta, då man vill kunna få ihop lite pengar innan man åker dit,  men jag kämpar på, har iaf fått kläder nu. Och min underbara älskling köpte ett par hund träningsbyxor till mig, som egentligen är arbetsbyxor, men jag kommer ha dom till att träna hund i och ett par promenad skor som jag ska ha när jag jobbar och går på asfalt    sen köpte jag ett par skor själv som jag ska ha när jag går lite i skogen eller på Malma osv. Tänk att såna små saker kan göra att hela vardagen känns så mkt lättare, det är ju super kul att strutta runt i sina nya hundkläder, de andra kläderna har jag inte hunnit använda än, men det kommer.

Sen har jag varit jätte påhittig, jag vill jätte gärna ha de konerna man kan köpa som det sitter snören i för rutan, men jag tycker det är lite dyrt med 325 kr för en komplett ruta med koner och snöre, SÅ jag gjorde en egen, eller ja jag bad Simon styv pappa Hans och frågade om han kunde borra två hål i varje kon och det va inga problem, sen hade han åtta skruvar och muttrar som jag kunde få och band, banden va dock svarta men det går ju bara att köpa nya. Men jag tyckte det va jätte snällt av Hans iaf att han hjälpte! Och det är lite kul att vara påhittig ibland   

Jippie ska tävla på Fredag också, och det känns kanoners, har även två tävlingar till inbokade med båda två och ska försöka få ihop till en tävling till med Jessie på Hammrö 6/10. Annars flyter träningen på jätte bra, lydnaden som rapporten. SKa ut en sväng lite senare med Sara och ta lite bilder.

Här kommer bilderna på sakerna jag köpt

 

Byxor från Jula - Som jag fick av Simon.

Byxorna från outleten - Jag och Simon fick ett varsitt par för 40kr

Promenad skor - Från stadium outlet, som Simon köpte

Skorna jag köpte själv

Mina egna gjorda koner!

Så idag är det typ 2 veckor sen jag tog bort Carry, så jag drar den korta versionen om hur och varför jag tog bort henne, och för den som inte vet så blev hon sjuk, hon gick ner i vikt mkt! och spydde varje dag, hon fick tabletter för det och blev bättre för ett tag, men sen blev hon bättre igen och man hittade inget fel på henne, så tillslut tog jag det hårda beslutet att ta bort henne, det kändes mest rättvist mot henne. Jag fick en manlig veterinär på färjestad, som var jätte mysig, han förstod verkligen varför jag gjorde det här (eftersom jag fick ganska dålig respons av ett annat djursjukhus) Han va jätte bra verkligen, när han började prata om hur det går till med en avlivning så sa jag att det är ca 2 år sen jag tog bort min förra hund, så du behöver inte dra allt igen, och det gjorde han inte! det enda han fråga var om det kändes okej att ge henne överdosen när det blev dags för det, så toppen vetrinär verkligen, det kändes jätte bra!! Men jag kommer alltid älska henne   

Vad har då hänt sen förra bloggandet? Inte så mkt, jag har kommit hem från "semestern" jag åkt hem från anne-marie och kommit hem tillbaks till Vålberg, det har skitit sig med skolan fick jag reda på idag..........................  men jag får va kvar på mitt sommarjobb, så nu är inte det längre ett sommarjobb utan det är mitt jobb! och det känns faktiskt jätte bra! jag trvis med mina hela 2 arb. kamrater och förhoppningsvis blir det en till under hösten, tanken är att vi ska kunna bli två team, så vi får hoppas och se vad som händer, men det känns bra iaf. Sen ska jag göra nått så underbart roligt!! Jag ska tävla 30/8 med Jippie i eliten, skulle egentligen gjort debuten med Jessie, men då löper hon så det blir inge OCH tävlingen efter det blir 29/9 i Åmål med BÅDA, OCH sen efter det ska Jessie starta i Forshaga 19/10 och Jippie gör också det OM hon inte ska starta rapporten 10/11 i Mariestad! Fatta det liksom 4 tävlingar inbokade   Känns såå AWESOME!!!!